You. No one else. Only you.

När det är fest, så är de fest! Sen att de kostade mig de goda omdöme jag lyckats bygga upp hos grannarna de senaste året, det fick det definitivt vara värt. Den städerska jag så helhjärtat gav karaktär åt under lördagskvällen har inte synts till sen hon lämnade boningen med lite för många promille i blodet natten till söndag. Henne bjuder jag aldrig mer, that's for sure. Det var inga frivilliga ansträngningar som tvingade fram dammsugare och golvmopp tidigare idag, men om någon hade fått nys om den misär som tidigare ägde rum innanför dessa väggar hade hälsovårdsnämnden varit här innan veckans slut. För er som inte sett bildbevis - jag hade stenkoll från början till slut. Och för er övriga som vet sanningen - vart gick de snett? Jag blir i vilket fall som helst tvungen att tacka alla medverkande för en hysteriskt trevlig kväll. Nästa år är vi hos någon annan!

till det som är vackert.

Se och häpna, jag uppdaterar! Lite på eget bevåg, lite för att jag faktiskt själv vill men mest för att mina kära vänner förtjänar att överraskas av att få läsa något nytt nästa gång dem letar sig in hit, vilket tycks hända oftare än vad jag varit införstådd med. Vanligtvis när jag bjuder in till dilog med min blogg är vi ofta oense om vad som diskuteras skall. Oavsett hur bra jag än anser mig skapa, skriva och formulera så slutar det allt för jämnan inte alls som jag hoppats. Jag visualiserar förmodligen upp alldeles för spektakulära ting för mitt lilla förstånd att ta sig an. Därför prövar jag idag något nytt och struntar i förberedelser, och skriver istället från mitt hjärta.

Jag, och säkerligen många andra, lägger ner ofantligt mycket tid och jämmer på att poängtera vad jag anser mig själv sakna. Allt från materiella ting, särpräglade egenskaper och emotionella relationer. I perioder är det till och med i så grav utsträckning att det blir totalt omfattande. Varför? Jag vet inte. Det kanske finns en främmande sida av mig som behagar den typen av sinnesstämning. Eller vem vet, det kanske till och med kan klassas som normalt för oss trångsynta nordbor som alldeles för sällan finner tillfredsställande i det faktum att vi faktiskt har det bra. Därför vill jag tillägna några rader till det som är vackert, och det för mig är min familj och mina vänner. Det är inte alltid en fröjd att ha mig i sitt sällskap och därför är ni alla beundransvärda som trots det alltid står vid min sida. Det hör inte heller till mitt ovetande att jag alldeles för ofta tar er för givet, men det går inte en dag utan att mitt hjärta svämmar över av tacksamhet för att just jag fått de privilegium att ha er i mitt liv. Jag är bortskämd när det kommer till kärlek, och hur befängt de än må låta så är det på grund av er. Detta är mitt sätt att avguda er, just för att ni aldrig får nog av mig. Så tack. Tack för att ni är den grundläggande faktorn till allt bra i mitt liv. Och tack för att ni får mig att inse hur lyckligt lottad jag är. Ibland behöver man bara läsa mellan raderna..

i can't stop beating myself up with those words of yours

Det fick räcka med fem timmar av självdisciplin, därefter gav jag vika för frestelsen och klev rakt i fällan jag lovat mig själv att helst undvika. Dem är gröna, har en klackhöjd på sju centimeter och står nu fint och prydligt som ledande favorit i min skofamilj, som för övrigt lär fördubblas om mitt dåliga beteende fortsätter i samma banor. Jag har alltså avverkat min första dag som säljare på Nilsons skor och kan, efter att ha smält alla nya intryck, termer och kollektioner, uppriktigt mena att det varit en fantastiskt trevlig dag. Butikschefen är inte bara fenomenalt duktig på sortimenten, hon verkar dessutom vara en otroligt skön tjej. På fredag får jag träffa de andra i personalen då våran butik ( mobilia ) ska ut och roa oss med stand up och middag. Jag kan inte annat än glädjas!

oops, i did it again?!

Jag har enda sedan barnsben varit mig lik. Ok, möjligen något sötare var jag väl där fram till fem års ålder då jag låg inne med lockar likt Magnus Ugglas, fast en blond variant. Men vart jag ville komma var att jag alltid har gjort mig själv (och människor i min omgivning) till åtlöje, utan att egentligen vara medveten om det. Det händer fortfarande och allt för ofta, men mamma kom till att påminna mig om en av de första incidenterna tidigare idag. Det var en vårdag på en av Manhattans alla gator och jag hade precis fyllt fyra och fått en ny dockvagn som jag förnämt strosade kring med. Jag hade tagit lärdom av min mamma som menade att om man körde in i folk "lite sådär försiktigt" så flyttade dem på sig, men ni kan ju tänka er begreppet försiktig i en fyraårings öron när man håller något man gärna vill visa för varenda levande själ som passerar - det gick inte att missa mig nä. Men när man inte når folk längre än knäna är det svårt att göra sig sedd och kan man inte göra sig sedd, då får man helt enkelt göra sig hörd. Jag kan tänka mig att jag klämde i från tårna. Problemet var bara att ur denna söta lilla fyraåring, kom denna ( inte fullt så söta ) text.....

OBS: Det var enbart refrängen jag kunde. 

it's ok not to be ok.

Denna bloggen är som ett dåligt renoveringsobjekt. Oavsett hur mycket jag pillar och donar och byter layouts och bilder så hittar man mögel i väggarna med tiden och det hela blir bara ruttet. Men vad fan, har ni överlevt en tidigare uppståndelse kan inte en andra skada. Hon är tillbaka, lika problematisk och oförstående som vanligt - men dramatiken blir som åren, bara värre! Så för er arma krakar som hittat in på denna sidan igen, än är de inte försent. Det blir en lång höst!